I Can Go The Distance
Hej kära vänner. Igår tog som sagt jullovet slut och vi började skolan igen, känns faktiskt rätt bra. Sista terminen på gymnasiet någonsin, det ni! Lite coolt. Men tänker inte fasta i någon ''vad ska jag göra med mitt liv-panik'' förän tidigast mars, sådeså. Idag i skolan har jag varit på ganska dåligt humör, kycklingen tog slut på lunchen, jag ligger redan efter i filosofin, och lite sånt. Allt arbetade mot mig helt enkelt! haha. Så vid fyra när jag kom hem gjorde jag typ tjugofem ost mackor och världens största kopp kaffe och lade mig och deppade framför Biggest Losers, men vid sex lyckades Beatrice övertala mig att följa med på en promenad! Det var faktiskt riktigt skönt och nu är jag på rätt bra humör. Det är konstigt hur en liten promenad kan göra så mycket! Och speciellt trots att när man är på dåligt humör (i alla fall om man är lika lat som jag) är det sista man har lust med. Resten av denna kväll ska jag spendera med att packa till helgen då jag och mamma nämligen ska åka till Stockholm och kika på vår nya framtida valp. Har nog inte skrivit ut det här förut, men vi, familjen Carlsson, har bestämt oss för att skaffa en till hund, den är nu cirka fyra veckor och vi ska hämta den på riktigt i februari! Tänkte ta några bilder när vi är där så ska ni få se. Hur som helst så åker vi imorgon efter skolan och så kommer vi hem på lördag eftermiddag! Men nu ska jag packa och plugga lite filosofi, puss på er :*
-

-
Bara för att det var ett sådant vackert vinterväder igår! Och bara för att det här är en av de vackraste låtarna jag vet, och den passar så bra att lyssna på när man är ute och går:
-
I'll be there someday
I can go the distance
I will find my way
If I can be strong
I know every mile
Will be worth my while
When I go the distance
I'll be right where I belong
Down an unknown road
To embrace my fate
Though that road may wander
It will lead me to you
And a thousand years
Would be worth the wait
It might take a lifetime
But somehow I'll see it through.
I can go the distance
I will find my way
If I can be strong
I know every mile
Will be worth my while
When I go the distance
I'll be right where I belong
Down an unknown road
To embrace my fate
Though that road may wander
It will lead me to you
And a thousand years
Would be worth the wait
It might take a lifetime
But somehow I'll see it through.
Kommentarer
Trackback