Jag vet att det är lite sådär halv charmigt med folk som håller på att klaga över sina liv på sin blogg och facebook och allt vad det är. Men jag måste skriva av mig, och jag är deprimerad så nu får ni leva med det.

Jag hatar måndagar, jag hatar den här kylan, jag hatar den här jävla byn, jag hatar det här jävla tråkiga landet. Allt känns så sjukt tråkigt och meningslöst. Jag känner mig så less på precis allt och alla! Igår när jag var med Hilde och hävde ur mig mitt depp på henne sa hon ett citat som jag tyckte stämde bra, ''the things in life that are hard to get are usally the things worht fighting for'', men om man inte orkar kämpa hela tiden då? Om man bara vill sjukanmäla sig en vecka och ligga under täcket, kan man inte bara få göra det då?

Jag behöver värme. Sol. Glädje. Någonting nytt. Jag behöver få leva lite. Jag måste komma bort härifrån, helst nyss.

Hoppas ni blev uppiggade av min glädjefyllda inlägg. Nu ska jag kolla på någon romantisk komedi med Kate Hudson. Herrå.