Av alla människor jag känner har nog min mamma störst inverkan på mig, men min pappa har också stor inverkan på mig. Men jag får ofta höra att jag är så lik min mamma. När jag var mindre tyckte jag inte alls det, jag tyckte att vi var varandras motsatser. Men nu när jag är lite äldre då så kan jag faktiskt hålla med om att vi är väldigt lika. Vi tycker nästan lika om precis allting, vi är båda otåliga, stressiga, ibland ganska lättirriterade båda två, vi blir båda snabbt arga, och sen lugnar vi oss på ungefär en halvtimme, sen säger vi förlåt, vi är inte speciellt långsinta om man säger så. Vi är också båda två morgonpigga och kvällströtta medan resten av familjen är morgontrötta och kvällspigga. Men förutom alla sånna där likheter så är vi helt enkelt bara väldigt lika till sättet. Vi fungerar liksom likadant.

Men jag är ganska lik min pappa med faktiskt. Vi har båda samma humor, vi uppskattar lika mycket båda två att spendera pengar (vi har inte bra inflytande på varann på det området, tillsammans kan vi spendera sjukligt med pengar..) och framförallt så är det min pappa som har lärt mig vad det innebär att njuta av livet. Fast pappa tycker att man njuter av livet när man sitter i skogen och fikar, medan jag kanske tycker andra saker är lite mer roligt, om man säger så, men är det någon som vet hur man njuter av livet, så är det min pappa. Sen lyssnar vi på nästan exakt samma musik. Fast den största likheten mellan pappa och mig är nog att vi båda tycker själva att vi är rätt fantastiska, i smyg liksom, haha.

Men jag är otroligt tacksam för mina fantastiska föräldrar, inte alltid, men oftast.