Allt blir inte alltid som man har tänkt sig. Man hoppas och tror för att man så gärna vill. Fast egentligen vet man ju oftast precis hur det är. Man tror att man kan göra några misstag och att på det stora hela kommer det inte spela någon roll, inte göra någon skillnad. Just i den stunden tänker man att fast det är fel så är det kanske värt det. När allt inte blir som man har tänkt sig blir man arg, man blir arg framförallt på sig själv och sen på alla andra. Man säger förlåt, man ändrar sig, blir arg och tycker att allt var någonannans fel. Men jag är klar med att vara arg, på mig själv och andra, en del saker har jag gjort fel och vissa saker har blivit uppstorade utan anledning. Men nu är det fan nog. Avslutar det hela med att citera Elin ''Det tar bara en massa dålig energi att gå runt att vara arg!''.